Déraciné = rotlös person

Så hände det som jag, naivt nog, inte trodde skulle hända, men som nog är normalt i min situation. Det slog mig med kraft i helgen att jag faktiskt är rotlös i detta land. Rötter har jag naturligtvis i Sverige, i den skånska myllan och det känns tryggt. Men nu bor jag ju inte där längre, utan i Frankrike, på obestämd tid.
När jag flyttade hit för 1 år och 9 månader sedan, var jag lyckligt ovetande om hur livet skulle bli, och tur är väl det annars hade jag kanske aldrig gjort denna livsförändring. Jag var kär och tänkte att det ordnar sig. Jag hade förvisso inget romantiskt skimmer framför ögonen, jag har ju trots allt bott utomlands innan och vet att en vanlig måndag är en vanlig måndag i andra länder också. Men ändå.
Sist jag bodde utomlands var i Bryssel, 4 år som student, och innan dess 1 år som au-pair flicka. Dessutom har jag rest en hel del och sett världen. Allt det kvittar, att resa och att bo i en annan del av världen är två vitt skilda saker. Nu bor jag utomlands på obestämd tid istället för på bestämd tid som när jag var student. Det är stor skillnad.
Som ni alla vet försöker jag hitta ett jobb, och jag har undrat länge varför det inte funkar. Måste även erkänna att vissa dagar, även veckor har gått utan att ha gjort så mycket åt det. Har känt mig passivt rastlös, och gör det fortfarande av och till. Jag vill göra saker och ting, men vet inte riktigt var jag ska börja, hur och ibland ens varför, och blir därmed passiv. Det är en hemsk känsla som gör att självförtroendet dalar, min barndoms blyghet tar vid och jag tar inte för mig, för jag vet inte hur man tar för sig i detta samhälle.
Visst, jag försöker hitta jobb, men det är så mycket mer som jag behöver känna mig tillfreds med: kulturen, mentaliteten, språket, samhället. Hur funkar saker och ting? Jag lär ju känna Frankrike mer och mer och just nu är jag osäker på om jag tycker om detta land. Jag försöker hitta min plats här, där jag kan känna mig lugn och kan trivas, men det är inte så lätt.
Trots allt detta, känner jag att jag inte är klar med Frankrike. Jag lever trots allt med en man som jag älskar och inte vill lämna. Dessutom är jag för nyfiken av mig för att ge upp nu :)
Jag får se vad framtiden för med sig. Just nu är det jobbigt och har varit en tid.

Hoppas det blir en ljusning snart.

Må väl!
Tina