Strejk var det här!

Halsband och örhänge-set, design Joid'art




Coquilles St. Jacques - Pilgrimsmusslor

Nu är det över en månad sedan jag skrev i bloggen och har ingen direkt förklaring. Kanske har jag haft fullt upp med jobbsökandet, kanske har jag glömt av det lite, kanske jag inte haft lust helt enkelt.

Jag kanske strejkar jag med: nu vill jag inte mer, jag vill ha ett jobb NU.

Frankrike står still och har gjort i snart tre veckor. Transport som tåg, bussar, tunnelbana och spårvagnar fungerar sparsamt. Ibland är man tvungen att hoppa av spårvagnen på en hållplats man inte hade tänkt för att demonstranter har bestämt sig för att spåret är en utmärkt grillplats. Mitt på spåret brinner alltså en liten eld så man får helt enkelt gå till nästa hållplats och vänta snällt på nästa spårvagn, om det kommer nån vill säga...

Som pricken över i:et har även sophämtarna gått ut i strejk. Det ligger alltså högvis med sopor över hela stan, och det stinker...

Om det stinker utanför har vi endast rosendoft hos oss. Vi trivs väldigt bra ihop jag och David, vi har roligt tillsammans, diskuterar och fjantar oss när vi är på det humöret. Jag fyllde 40 år förra veckan, men tyvärr jobbade David och var borta i princip hela veckan, så vi firade i lördags istället. Jag fick ett mycket fint halsband som jag sett ut själv så det visste jag att jag skulle få. Han överraskade mig ändå genom att dessutom ge mig örhängena som passar till halsbandet - underbart!

Vi gick till en fin fiskrestaurang där vi åt och drack gott. Det roligaste med restaurangen var att menyn som gavs till damen i sällskapet inte hade några priser. Jag njöt i fulla drag!

På söndagen åt vi coquilles de St. Jacques till förrätt, eller pilgrimsmusslor som det heter på svenska. Jag förstår att det är en delikatess för många, men jag är faktiskt inte så imponerad. Det är utan tvekan gott, men inget superspeciellt.

Mumsigare var spättan vi åt till huvudrätt, hihi!

Semester i Dordogne

Köksfönstret


Boningshuset till höger med blå fönsterluckor




Underbart vackert köksgolv - vill ha!



Le jardin du Marqueyssac, privat trädgård som allmänheten får ta del av.

Den andra veckan i augusti körde vi till Dordogne, en region som ligger inne i landet, söderut. Om du tänker dig var Bordeaux ligger så ligger Dordogne rakt österut från Bordeaux.

Vi hälsade på Davids syster Sara och hennes man och barn. Saras mans föräldrar äger ett sådant där underbart franskt lantställe, en gammal omrenoverad bondgård. Dessa gårdar är mycket åtråvärda för speciellt engelsmän som lagt beslag på en hel del sådana i regionen. Huset är så stort att 3 andra familjer, vänner till Sara och hennes man, också fick plats utan att vi trängdes. Vi var 9 vuxna och 7 barn. Förutom en stor trädgård runt vilken gården omgärdades, fanns även ett pingisbord och en simbassäng. Det var en mycket trevlig vecka för alla, speciellt barnen som lekte och plaskade hela dagarna. Vi åt och drack gott utomhus både lunch och middag i en lummig del av trädgården. Specialitén i regionen är anka i alla dess former: filé, lever, färs etc. Mycket gott.

Regionen är känd för sin skönhet då det är väldigt kulligt och kuperat överallt. Som gjort för en cykeltur tänkte vi och satte iväg till ett slott en 7-8 kilometer bort. Ja, jo, vackert var det ju men hu så jobbigt med alla uppförsbackar. En vanlig cykel med tre växlar platsar inte i denna kuperade region. Man måste ha ungefär tusen växlar och mycket flås för att kunna njuta fullt ut. David hade sin mountainbike och jag en vanlig 3-växlad - naturligtvis. För honom var det inga problem medan jag flåsade rödmosig och darrande en hundra meter efter... Tur i oturen så pangade hans ena cykelhjul på vägen hem. YES! Medan David tog min tröga 3-växlade och flåsade iväg för att hämta bilen satt jag och hämtade andan under ett lummigt valnötsträd, som det förresten vimlar av i Dordogne.

Vi hyrde kanot en dag, vi besökte en stad, Sarlat, vars centrum är vida känt för sin renässansarkitektur, jättefint och vi besökte även en privat trädgård, se bilden, som sträckte sig flera kilometer och är nog varje landskapsarkitekts våtdröm. Fantastiskt fint bevarad och varierande i former och utsikt.

Sedan bar det av till Sverige i två veckor, men mer om det senare.

Tina

Följa brödsmulorna...

I morse när jag vaknade (David var och cyklade mountainbike), tänkte jag att jag skulle köpa en baguette för att ha till frukost och till annat under dagen. Faktum är att jag har egentligen gått över till mörkt bröd då min mage gärna sväller upp av vitt bröd. Men det är ju så gott så någon gång då och då tillåter jag mig att ge mig hän åt detta goda bröd, och magen är med på det.

Sagt och gjort, jag krängde på mig shorts och linne och stack till bageriet - som var stängt. Ja just det ja, det är ju söndag! Och när det är söndag i Frankrike är det verkligen söndag. De tar allvarligt på att den sjunde dagen ska man vila. Attans! Till saken hör att jag just spenderat två veckor i Sverige där såna där konstiga regler som att det är stängt på en söndag inte finns.

Jag vet dock att vissa bagerier är öppna på en söndag just för att fransmännen trots allt inte kan vara utan sin brödpinne, även om det råkar vara söndag. Så jag tog en långpromenad mot botaniska trädgården och tänkte att jag nog stöter på ett som är öppet. Vid botaniska trädgården börjar liksom handelsstråket kan man säga.

När jag gick gatan fram möttes jag av enstaka morgonpigga och hungriga människor, som det snart skulle visa sig: först en kvinna i min ålder som bar på en korg med, ja just det, baguetter. Aha, tänkte jag, jag är på rätt väg. Efter en liten stund möttes jag av en man med en baguette under armen. Jag kunde riktigt känna doften, bara inte alla baguetter var slut nu. När jag rundade en gata gick en annan kvinna förbi med en baguette i handen. Yes! Snart så. Sen rundade jag ett annat hörn och sedär! Där var det öppna bageriet. Jag köpte min baguette och glad i hågen satte jag kurs hemåt, men tog en annan väg för att göra promenaden lite längre. Och vid en gata som ligger närmre vår lägenhet hittade jag ett annat öppet bageri. Toppen, då vet jag vart jag ska gå de söndagar när baguette-suget gör sig påmint!

Måste bara säga att jag på ett sätt tycker det är bra att det är stängt på söndagar, det blir verkligen en vilodag av det. Man ägnar sig åt familjen, gör aktiviteter som att cykla eller annat. Å andra sidan är lördagen ett kaos i varenda supermarket då ALLA ska handla mat för veckan som kommer... Ja, ja, det finns något bra och något mindre bra i allt!

Ha en skön söndag!

Tina

Ps. Ska snart berätta lite om vår semester i både Dordogne och Sverige.

Skålar!

Uppifrån


I vinkel



Från sidan

Idag kunde jag bara inte låta bli!

Jag och David var inne i en av de asiatiska butikerna för att köpa basmati-ris, dumplings och annat smått och gott. Naturligtvis gick vi förbi hyllan med porslin och jag bestämde mig för att äntligen slå till och köpa dessa fina skålar. Jag har länge gått och spanat in dem.

Visst är de fina?

Hejsan hoppsan!

Tina

Smått o gott

Jag tycker speciellt om typsnittet, mycket snyggt


Ägaren är skräckfantast tydligen...



Drickmenyn... hm, äh jag tar en öl

I veckan träffade jag en kompis, Myriam, på detta lite häftiga ställe: Au Chien Stupide - Hos den Dumma Hunden. Jag tycker det är ett roligt namn, speciellt med ett retfullt "Miaow" som undertitel.

Ägaren var inte särskilt tillmötesgående, men jag fick i alla fall ta några bilder inne i baren. Uteserveringen är naturligtvis mysigare att sitta på såhär i sommartider.

Tidigare i veckan var jag på mitt månatliga besök på arbetsförmedlingen och denna gång gick jag därifrån med ett litet leende på läpparna. Jag har accepterat läget som betyder att jag inte får någon som helt ersättning just nu. Först när jag arbetat sammanlagt 4 månader kan jag få a-kassa på nytt, fransk a-kassa som gäller i ca 2 år. Målet är ju att skaffa ett jobb, inte att få a-kassa i två år, men ändå. Det är ju bra att veta...

I alla fall. Efter att jag förklarat min situation sa hon att hon skulle försöka hjälpa mig efter semestern (allt ligger nere nu) med en potentiell arbetsgivare som behöver folk lite då och då. Det var det mest hjälpsamma jag har varit med om på en arbetsförmedling, i Frankrike och i Sverige! Vi får väl se vart det leder.

David jobbade sin sista arbetsdag idag inför semestern så nu ligger 4 veckors semester framför honom. Jag har semester i tre veckor enligt arbetsförmedlingen. Låter kanske konstigt, men de ville veta. Man får tydligen 5 veckors semester, men å andra sidan har jag ingen ersättning så allt det där kan ju kvitta.

Om en vecka åker vi till Dordogne i fem dagar för att hälsa på Davids ena syster och hennes familj. Därefter blir det SVERIGE i två hela veckor - tjohoooo!

Hej hej!

Tina

I Jules Vernes anda

Elefantsnabel på en jättelik elefant som mekaniskt manövreras och förflyttar sig omkring på området


Årets nyhet - vilda sjöhästar



Man kan få åka på dessa stora havsdjur och sköta spakarna

En båt i ett nötskal!

Förra veckan hade vi besök från Sverige - Maria och Christoffer kom och hälsade på, jättekul!

Vi var bl a och tittade på dessa maskiner som är gjorda på ett gammeldags vis, i enlighet med Jules Vernes och sina fantasimaskiner som han skapade i sina böcker. Jules Vernes är för övrigt född och uppvuxen i Nantes.

Den 14 juli, Frankrikes nationaldag, firades med ett 20 minuter långt fyrverkeri - tack Nantes Stad! Innan dess åt vi marockanskt, mums :)

Hej och hå, en månad kvar till Sverigesemester!

Tina

Modeskapare i Granville

Christian Diors barndomshem



Med tillhörande trädgård



och förstorade fotografier av hans berömda skapelser

Som jag skrev i mitt senaste inlägg är Granville en gullig liten sommarstad i Normandie, och säte för det företag där David arbetar. I måndags kväll var det då planerat att vi skulle till en gammal kollega till honom för en aperitif innan restaurangbesöket. Vi var ett 20-tal personer, kollegor och respektive, som snackade, drack skumpa, öl och g&t. Det var jättetrevligt!

Därefter bar det av till restaurangen, som ägdes av fransmän från Martinique. Det är ganska nytt och exotiskt för mig att Frankrike fortfarande har kolonier och franska landområden en bra bit utanför europa, som t ex la Réunion (som ligger utanför Afrikas västkust), Martinique och franska Polynesien för att nämna några. Maten var starkt kryddad och god, och det blev en del rom också, som man dricker på Martinique. Ett två-mannaband spelade och sjöng hela kvällen och vi dansade och drack. Det var riktigt festligt!

Dagen efter hade jag ont i håret. Det blir så när man dricker rom. Det var bara att ta en dusch och göra sig i ordning: rummet skulle lämnas senast kl. 12.

Jag hade fått höra från en av Davids kollegor kvällen innan att modeskaparen Christian Dior var född och uppvuxen i Granville och att huset med omgivningar kunde besökas. Det hade jag ingen aning om, så sagt och gjort, det blev mitt lilla utflyktsmål för dagen, se bilder.

Lite fakta: Dior föddes 1905 och växte upp i ett rosa hus med tillhörande underbar trädgård. 1920 stack han till Paris för att studera politik enligt föräldrarnas önskemål. Hans eget önskemål var att arbeta med konst och mode. Han följde sitt hjärta efter sina studier och försökte sälja sina skisser på gatorna. Det gick inget vidare. Han lärde dock känna rätt personer som skulle komma att hjälpa honom att öppna ett konstgalleri. I början på 40-talet arbetade han, och även Pierre Balmain, på ett anrikt modehus och 1946 öppnade han sitt eget modehus. 1947 visade han upp sin mest kända look - The New Look: smala axlar, åtdragen midja, betonad byst och lång vid kjol.

The rest is history.

Stackaren dog bara 52 år gammal av ett fiskben som kvävde honom och gav honom en hjärtattack. Yves Saint Laurent tog över modehuset fram till 1961.

Det var alles från min miniresa till Normandernas rike.

Nästa vecka är det Frankrikes nationaldag, 14 juli, och vänner från Sverige hälsar på. Ska bli superskoj!

Tra la la laaa,

Tina

Granville - sommarstad

Utsikt från hotellrummet


Utsikt från högsta platsen i Granville



Hauteville - artistkvarteren i Granville




Pétanque (Boule på svenska)


Medan David jobbade, rådde jag mig själv under måndagen och tisdagen. Granville är en liten sommarstad med strand och trevliga gator och torg. Jag strosade runt och såg mig omkring och upptäckte att det är också en stad med måsar - överallt! Jag trodde faktiskt jag skulle få ett visitkort från dem under dessa dagar, men de skonade mig från detta kladdiga och generande elände. Dessa enorma fåglar som konstant skriker och skrattar om vartannat, ett jäkla liv för de.

Nåväl.

Hotellet vi bodde på var fint beläget precis bredvid havet, se bilden. Vädret var helt perfekt, runt 25 grader och sol, och emellanåt en skön bris. Jag kunde gå omkring i shorts och t-shirt utan att bli nämnvärt svettig, skönt. Favoritutsikten var beläget ovanför hotellet, och vägen dit var belagd med kullerstenar och kantat med gamla normandiska stenhus med en hel del färgglada stockrosor och pelargoner som klängde längs med husgavlarna, så fint. Detta kvarter har alltid varit hemvist för skådespelare, målare och andra artister - och det märktes på atmosfären, det var vackert i all sin enkelhet med utsikt till havet på båda sidor. Dit gick jag flera gånger om dagen, för att titta och njuta eller för att läsa min bok.

På eftermiddagen när te-suget satte in, sökte jag mig ner i centrum där jag hittade ett underbart café som var specialister på just te. Det fanns alla möjliga sorter: vitt, rooibos, grönt, earl grey, mate, kinesiskt, japanskt, indiskt osv. Det var bara att välja. Till det beställde jag in varma scones med sylt. Allt serverades på fina fat, vackra tekoppar och tekanna. Caféets atmosfär var lugn i ljustgrått och grönt med möbler i trä och lugnande musik. Där spenderade jag några timmar både på måndags- och tisdagseftermiddagen. Helt underbart!
http://www.picorette.fr/ om ni är nyfikna. Det var inte billigt, men värt varenda tedroppe och scone-smula :)

Mer om Granville imorgon.

Tjingeling!

Helgutflykt till Normandie

Chausey med tillhörande måsar


Badvik



Solstrålar


I lördagskväll packade vi bilen med badkläder och annat. Jag följde med David till Granville, som ligger i Normandie. Det är där huvudkontoret för det företaget som David jobbar för ligger. Han reser dit en gång i månaden, och denna gång följde jag med. En tur till den lilla ön Chausey var redan inbokad hela söndagen. Det var en riktig liten pärla! Den påminde starkt om Hven, en riktig sommarö, med ett fåtal sommargäster och 3 olika vikar att bada i. Det är en mycket mindre ö än Hven, då inga fordon får köra där (de får inte plats helt enkelt!). Så vi började med att vandra runt, titta på naturen och så. Vi hittade så småningom "vår" vik där vi solade och åt våra baguetter vi hade med oss. Vattnet var ganska kallt, så jag var badkruka och stannade på land. En skönt avkylande bris fläktade bort varma solstrålar så jag led inte. David hade med sig våtdräkt och dök och kollade in havslivet, medan jag samlade snäckor - fanns massor överallt!

För er som är lite osäkra på vilket vatten som omger den lilla ön och för övrigt den delen av Normandie, så är det La Manche - där Atlanten möter Nordsjön.

Mer imorgon om själva Granville.

Hejhej!

Oj, vad tiden går!

Jag har inte skrivit på ett tag och mycket har hänt sedan sista inlägget. Var ska jag börja?

För två veckor sedan åkte vi på en helgutflykt med VTT-klubben som David är med i (mountainbike). Det var en familjehelg så det bjöds på andra aktiviteter än cykling, bl a långpromenader och andra små utflyktsmål runt området. Vi var i Bretagne, närmare bestämt i skogarna där riddarna vid runda bordet ska ha hållit till. Vi försökte alla dra upp Excalibur ur sitt städ, men det satt stenhårt fast, bokstavligt talat :)

I helgen som gick var det ju midsommar och det firas inte här, eller nja, de uppmärksammar att sommaren börjar den 21 juni och det är naturligtvis ett helgon som får stå för uppmärksamheten, St Jean. Men de firar inte det. Jag tackar Ingvar Kamprad för att det finns Ikea varuhus lite överallt i världen och därmed lite svensk mat också. Det blev spårvagnen till Ikea på fredagsmorgonen och inköp av en burk senapssill och en burk matjes. På hemvägen köpte jag crème fraiche (gräddfil finns inte här) och jordgubbar. Sen firade jag det själv till lunch med kokt potatis till - mums filibabba! På kvällen när David kom hem hade vi redan bestämt att gå till en Sushi restaurang, också väldigt mumsigt. Ett sushi ställe där sushi-bitarna serveras på ett rullband. Gästerna får själva ta vad de vill ha - kul!

I lördags var vi bjudna till en BBQ hos ett par vi lärt känna där kvinnan är finländska och hennes man är fransk. Så det blev lite midsommarfirande i alla fall!

I söndags hälsade vi på Davids ena faster och hennes man vid havet på sydvästra kusten, dvs en timme från Nantes. Trevligt och mycket prat, var helt slut i huvudet på kvällen!

Vädret är underbart! Dock lite för varmt, tempen ligger på 33 grader i skuggan, puh. Har jag några ärenden gör jag dem på morgonen innan lunch, sedan håller jag mig inomhus. Det blir svalast så.

Igår hade jag min första, dock lilla, intervju på franska. Det var per telefon och det blev ett negativt utfall, men ändå! Det går åt rätt håll i alla fall och alla intervjuer jag får, nu och i framtiden, är träning för mig så jag är bara glad :) Det ger sig till slut.

Over and out.

Ryyysss...

... så känner jag inför arbetsförmedlingen. I Sverige eller i Frankrike, det kvittar. Det är inget roligt ställe, så är det bara. Inget fel på människorna som jobbar där, det är mer känslan av att vara där, vistas i deras lokaler. Jag vill alltid åka hem så fort jag kan. Ge mig informationen så jag kan sticka härifrån!

Det är dock en institution och den behövs för att det administrativa ska falla på plats för alla arbetssökande, och det är ju bra. Annars får vi inga pengar till tuggummi, som min mamma skulle säga, dvs, ingen mat på bordet.

Jag måste dock erkänna att arbetsförmedlingen i Sverige, i alla fall kontoret på Triangeln i Malmö, har fått en mycket trevligare atmosfär, om jag jämför med år 2005 när jag var arbetslös för första gången, och det har mycket med personalen att göra tror jag. Innan jag flyttade till Frankrike, skrev jag in mig i svensk arbetsförmedling och blev väl bemött måste jag säga. Det fanns personal överallt som var väldigt tjänstvilliga med leenden på läpparna. Allting flöt på bra. På ett andra besök bad de t o m om ursäkt för att jag fått vänta i 15 minuter(!), och då hade jag inte ens en beställd tid.

Fransk arbetsförmedling, som jag nyss varit på denna morgon, är väl helt ok, men lite klumpigare i sitt utförande. Jag hade ett möte med min kontakt (som egentligen inte var min kontakt, det hade blivit ett missförstånd, men det är en annan historia) som jag fick träffa på avsatt tid. Jag hade lite frågor om utbetalningar och om jag har rätt till fransk a-kassa och hur det funkar i allmänhet. Nä, då var det tanten i receptionen som skulle hjälpa mig istället, det hade inte min personliga kontakt nån aning om... ("Men snälla, jag vill bara härifrån!") Naturligtvis kunde inte tanten i receptionen hjälpa mig utan skickade mig att träffa en annan handläggare (tack o lov att jag fick komma till redan idag när jag var där, hon höll nämligen på att kolla kalendern och mumlade om en tid imorgon...). Så fick jag träffa handläggaren som har hand om utbetalningar och rätt till sådant och annat. Puh.

Inte blir det lättare av att de är svåra att nå på telefon. De har ett allmänt nummer som man kan ringa, men jag kan aldrig komma i kontakt med "mitt" kontor eller än mindre med min kontakt. Då måste jag ta mig dit, och det ligger inte i stan. Åh nej, så lätt ska man inte ha det minsann! Det ligger så pass dåligt till att man måste byta buss tre gånger, så jag har lärt mig vägen och kör numera dit när jag absolut måste, se Twingon på bilderna ovan.

Nej, det är inget roligt ställe. Vetskapen om att man är arbetslös blir så stark i dessa lokaler, som om det fanns klister i taket som trillar ner i pannan på en, och som man har svårt att bli av med. När man kommer hem får man liksom skaka det av sig för att få tillbaka sitt självförtroende för att kunna söka jobb.

Som kompensation (fast det är rent självlurendrejeri egentligen) så ska jag till stan idag och köpa en fin present till min systerdotter. Jag kommer att använda pengar jag inte har, men att shoppa gör mig på glatt humör i alla fall :)

Ha en bra torsdag!

Tina

A woman with a mission

Igår besökte jag personligen fyra översättningsbyråer runtom i stan för att lämna spontanansökningar för ett eventuellt jobb i framtiden. Två av dem letade jag upp ganska snabbt och blev trevligt bemött. En annan låg en bit utanför stan där jag gick runt i ett stort industriområde och gav faktiskt upp efter en timme, trött, törstig och hungrig. Dem har jag skickat min spontanansökan till med posten istället.

Det fjärde kontoret som jag skulle besöka ligger visserligen i stan, men adressen är ett torg med en jätteparkering runt området så det tog lite tid innan jag hittade stället.

Jag hittade namnet på företaget på skylten utanför, tryckte i den rätta sifferkombinationen och blev insläppt. Jag klev in genom grinden och in på en gård, omgärdad av en urgammal byggnad, säkerligen från mellan mitten till sent 1800-tal. Alla fönster var originalfönster som alla höll på att vittra sönder. Det var en ganska dyster gård.

Jag gick in på höger sida av byggnaden för att där upptäcka ett ännu dystrare trapphus. Lampan fungerade inte, men dagsljuset från de bräckliga fönsterna räckte för att jag skulle se vart jag gick. Den breda stentrappan var välnött efter mer än hundra år och jag fick gå försiktigt så att det inte blev något feltramp nånstans. På andra våningen fanns ett advokatkontor som mässingsskyltarna vittnade om.

Så kom jag upp på tredje våningen av fyra och inga namnskyltar fanns. Jag hade sett på brevlådan på bottenvåningen att översättningsbyrån verkligen fanns där, och någon hade ju faktiskt släppt in mig, så jag letade vidare. Uppför, nu en trätrappa, till fjärde våningen. Två namnskyltar men inte rätt namn.

Jag gick ner igen till tredje våningen och höjden gav mig svindel (se bilden). Jag ringde på en av dörrarna och störde en äldre herre som menade att översättningsbyrån fanns på fjärde våningen. Uppför den knaggliga trätrappan igen. Jag ringde på några dörrar både två och tre gånger. Innanför en dörr kunde jag höra att det fanns någon, glas eller var det kanske kaffekoppar, klirrade. Inget svar. Jag knackade och ringde igen. Inget hände.

Nähä. Jag gav upp mitt personliga besök och tog mig nerför de läskiga trapporna i detta gamla, gamla hus, fullt av minnen. Denna murriga byggnad förverkligade mina bilder av hur byggnaderna i boken Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón skulle kunna vara. Magiskt, men samtidigt krypande läskigt.

Det var skönt att komma ut i solen igen.

Ps. I översättningsbyråns brevlåda lade jag i min spontanansökan, man vet ju aldrig...

Vi bor i Dalby

Översta bilden är framsidan och andra baksidan med parkering.

Tänkte jag skulle visa bilder på var vi bor i Nantes.

Faktum är att kvarteret heter Dalby - jo, det är sant! Stavas likadant som den lilla byn öster om Malmö som ligger mellan Staffanstorp och Veberöd, där jag har haft min uppväxt (i Veberöd alltså).

Jag har ringat in vilken lägenhet vi bor i :)

Det är ett lugnt område, med bara ca 10 min cykelfärd in till stan.

Värmen har kommit tillbaka utomhus (22 grader) och därmed även i lägenheten, tjohoo!!!

Hej hopp!

Tina

Väder och vind och Quiberon

Bretagnes flagga (den svart-vit randiga i mitten)

Just nu är det 9 grader ute, sol förvisso, men blåsigt - i maj månad! En liten tröst är att alla jag pratat med säger att det inte är normalt för årstiden. Vi får hoppas att det vänder snart.

Ovanpå alltihopa stängde de som sköter byggnaden vi bor i, av värmen för att göra reparationer i huset i några dagar. När dessa dagar var över kom inte värmen igång, det visade sig att själva värmeaggregatet hade gått sönder under tiden... Så det är 16-17 grader inomhus. Ja ja, det är bara att sätta på sig ulletröjan och sockorna och dricka en massa te. Fast för några dagar sedan gick min snälle man och köpte en värmefläkt så jag är glad igen :)

Slut på gnället och nu över till något helt annat.

För några veckor sedan, när det var varmt och skönt, typ 26 grader, åkte vi på en två-dagars utflykt till Bretagnes sydkust, närmare bestämt till Quiberon. En liten halvö i Atlanten. Cyklarna hängde med och vi cyklade runt hela halvön. Fräknar fick vi i massor, eller jag i alla fall, och saltstänk och en och annan öl.

En bit in i landet finns Bretagnes svar på skeppsättningen vid Kåseberga, men så många fler bautastenar än den lilla plutteskeppssättningen vi har. Nu snackar vi alltså om de där bautastenarna som Obelix går omkring och bär på hela tiden i serien om Asterix och hans äventyr. De sattes dit omkring 4000 år före Kristus, precis som vår skeppsättning, och ingen vet hur någon har kunnat forsla dit stenarna eller varför. De står i långa rader och man undrar om det inte är något sorts religiöst sätt att sätta stenarna på, så att man går längs med stenarna som en sorts rit. Tja, ingen vet exakt men det är ganska imponerande, eller hur?

Ha det så gott!

Tina

Hemlängtan...

Korsvirkeshus i Rennes

Så har det då inträffat, det som jag visste skulle ske efter ca 3 månader - hemlängtan. Nu har det inte gått tre månader än utan 2,5, men det smällde i alla fall till i torsdagskväll. Usch, vad jobbigt.

Dagen började jättebra: åkte till Rennes för att träffa en svensk kompis (den enda kompis jag har här för tillfället, låter patetiskt men så är det). Åsa mötte mig vid tågstationen och vi hade en härlig dag! Rennes är en söt liten stad med en pittoresk gammal del där korsvirkeshusen, sneda och vinga, står på rad i olika färger. Vi gjorde som tjejer gör mest när de träffas: gick i affärer och shoppade, fast vi tittade mest :) Det blev en jättegod lunch på ett creperie (vilket bretagnarna är bäst på) och massor av snack hela tiden. Vi var i vår lilla bubbla hela dagen, pratade svenska - mycket och snabbt och framförallt utan att behöva tänka. Så mycket svenska har jag inte pratat på 2,5 månad. På vägen dit och hem såg jag underbara gula rapsfält och björkar vid spåret - kändes som om jag var i Skåne!

På kvällen slog verkligheten till när jag helt plötsligt skulle prata franska igen och behövde tänka igenom vad jag skulle säga innan jag skulle säga det. Det blev total nedläggning och tårarna sprutade! Fy vad jobbigt! Det svider till lite nu när jag skriver om det, det hänger liksom kvar ett tag, den där hemlängtan.

Hemlängtan är egentligen fel ord, för jag längtar inte hem, jag vill alltså inte flytta hem igen. Nej, det är inte på det viset, men jag saknar en del, som t ex att kunna prata utan att tänka, att det bara flödar på, åh så skönt! Och så saknar jag mina vänner!!! Hemsaknad är kanske ett bättre ord.

Samtidigt vet jag att den där känslan av att kunna prata franska utan att tänka så mycket kommer att komma. Det gäller bara att ha tålamod. Det går framåt i alla fall och det är huvudsaken. Och vänner kommer också att komma så småningom.

Ha det så gott allihopa och hoppas ni haft en skön valborgshelg!

Här firas inte valborg, men på 1 maj ger man varandra liljekonvaljer. Om man har 13 småblommor på en stjälk, bringar det tur! Min hade 14... ja, ja fler är väl bättre än färre, eller?

Tina

Sommarvärme

Åh, vilken helg! 25 grader varmt och sol hela helgen och det håller i sig :)
Svärpäronen hälsade på samt en syster till David och vi hade verkligen jättetrevligt. Bjöd på svensk mat i fredags: köttbullar med sås, potatis och lingonsylt. Till förätt lite renkött med pepparrotsvisp. De tyckte det var jättegott: allt blev uppätet!
Har gått långa promenader med dem, shoppat lite och annat.

Har fått reda på att mina fönster byts ut i lägenheten i Malmö denna vecka. Min kära granne ska skicka foton när det är klart. Åh, så spännande! Ska försöka visa de här på bloggen.

Ha det gott!
Tina

Sol o öl! ... och lite undervattenshockey

Helgen har varit jättefin här! Har hört att det varit en fin helg i Skåne också, vad skönt.

I fredagskväll var salsan inställd så vi stack till ett torg med många uteserveringar och beställde varsin öl. Det var dejligt! Jag sitter i vimlet på den översta bilden.

Lördagen bjöd på över 20 grader och sol och massor av folk i stan! Tyvärr vaknade jag med nackspärr så resten av dagen blev det starka tabletter och vila. Men ändå :)

I söndags fikade vi med en kompis till David som sysslar bl a med undervattenshockey. Jag har aldrig hört talas om den sporten och undrade hur det gick till, så vi hängde med henne till en match som spelades under söndagen. Som ni ser på bilden finns även videobevakning under vattnet (annars är det inte så kul att titta på :) ). Den andra bilden är en bild på själva pucken och klubban. Det är ingen jättestor sport i Frankrike, men de har i alla fall FM-matcher (Franska mästerskap), så den är i alla fall relativt stor. Sedär, så har jag lärt mig nåt nytt!

På fredag kommer Davids föräldrar och ena systern på besök, ska bli roligt!

Ha en fin vecka!

Tina

Cykeltur och valpar

I förmiddags cyklade jag till den närmsta simbassängen här i stan, för att se om jag hittade dit och hur lång tid det skulle ta att ta sig dit. En kvart tog det och som arbetslös kan jag fixa ett simkort för reducerat pris som varar i två år, toppen!

På vägen hem stannade jag till vid en park som jag cyklat förbi några gånger men aldrig tagit mig tid att gå in i. Jag ledde in cykeln och efter bara ca 7 meter, var i princip all trafikbuller borta. Det var rena oasen mitt i stan; lugnt och stilla, fågelkvitter och sol. I parken fanns lekplats för barn, men även för vuxna i form av en basketkorg och två pingisbord(!) En plaskdamm för barnen när sommaren startar fanns också, dock ej vattenfylld än. Jag satt där och solade ett tag, nu är mina kinder lite rödbruna - vårsolen tar snabbt :)

På vägen hem från parken tog jag en bild på en typisk gata här i Nantes.

Efter lunch cyklade jag mot stan, målet var de asiatiska butikerna som ligger vid ett lugnt torg med härliga uteserveringar, my kind of place! På andra sidan torget finns en djuraffär där de säljer allt från guldfiskar till undulater, ekorrar och hundar som ni ser på bilden. Är det måhända en tanke bakom att de asiatiska butikerna ligger nära denna djuraffär där de säljer hundar? Hmm... mina makabra tankegångar tar vid...

Må gott i vårsolen!

Tina

Opp amaryllis!

Jaha, det var den påsken det, 2010. Den har varit fin med sol och visserligen lite regn också, 15 grader med en kall vind. Tja, det kunde varit värre.

I fredags hade vi vänner över på middag: det blev min mammas recept på sojakyckling och basmatiris. Det tyckte de om, speciellt imponerade var de över riset som är kokt på rätt sätt (13 minuter koktid, varken mer eller mindre). Kul! Vi fick bl a en underbart stor bukett blommor; amaryllis kan arrangeras på fler sätt än jularrangemang, se bilden. Sedan blev det spontant bestämt att vi skulle ut och dansa. Sagt och gjort, vi åkte till ett ställe där de spelade bra musik, ganska mycket afrikansk musik lade jag märke till, mycket trummor och så. De blandade bra med 80-tals hit inemellan, lite salsa, och annat. Det blev en lyckad kväll på alla sätt och vis!

I lördags cyklade vi in till stan och sonderade matmarknaden. Åh så härlig! Dit ska vi/jag definitivt handla mat i framtiden: där fanns allt från grönsaker och frukt till fiskebodar och kött och fågel. Mycket trevligt! Sedan stack vi till de två asiatiska butikerna som finns i stan. Jag tycker ju om asiatisk mat så det blev en liter Kikkoman sojasås och lite annat gott. David fick tag på ett par skor (i en annan butik, inte asiatiska butiken :) ). En halvtimme efter hemkomsten haglade det så vi hade tur med vädret!

I lördags fixade jag en lammstek som blev, om jag får skryta lite, fantastiskt god. Och så lätt att laga! Haricots verts till det, ett gott rött vin och lite bröd och ost som avslutning som ni kan se på bilden här.

Resten av helgen har gått i avkopplingens tecken, vi har gått promenader och spelat spel.

Ha det gott,

Tjingeling!

Tina

Fy fan vad jag är bra!

Skrev in mig på en franskkurs i fredags, vilken startade i måndags med upprop och allmän info om skolan och hur det funkar. Igår hade jag min första lektion, men jag är så avancerad i franska att jag kommer att få börja i en annan grupp nästa vecka - fasiken vad kul att få känna sig bäst på något! Det var ett tag sedan. Kursen kostar dessutom ingenting, det bekostas av en organisation för immigration och integration. De som kommer från länder som inte är med i EU, måste gå denna kurs för att få uppehållstillstånd. Det är alltså en FFI-kurs, franska för invandrare :) Det är rätt häftigt när man efter att ha suttit i lektionssalen ett tag, kommer på att en stor del av världen är representerade i rummet: Nigeria, Tjetjenien, Portugal, Thailand, Marocko och Tadjikistan, och så jag från Sverige. På lunch-rasten satt jag och diskuterade med två marockanska kvinnor och en från Algeriet. Det blev en del franska, men ibland snackade de arabiska, som var fascinerande att lyssna på :)
En annan gratis-sak som jag fixade idag är ett busskort som varar i 3 månader - jag kan åka överallt inom Nantes med buss eller tram i 3 månader. Härligt! Det är franska arbetsförmedlingen som bjuder. Det tackar jag för!

Glad Påsk allihopa!
Här är det bara röd dag på måndag så vi jobbar på och går i skola som vanligt imorgon och på långfredag. Det är bara att gilla läget.
Tina

Indochine och Chambord

Vad har dessa gemensamt? Absolut ingenting.

Jag får liksom komprimera vad som hänt i veckan och då blir det lite gott o blandat :)

I tisdags var vi på en Indochine konsert - ni vet, Kao Kao Bang-låten m fl. Jag känner bara till just den låten och l'Aventurier. Konserten varade i 2,5 timmar, puh! Men det var roligt! Sångaren är den enda kvar från originaluppsättningen av bandet. Hans tvillingbror var också med från början och skrev en del låtar, men gick tragiskt bort i hepatit 1999. Sångaren, Nicolas, såg likadan ut som på 80-talet: med lång mörkblå rock med kina-krage och lång lugg på ena sidan. Kändes tryggt :) Indochine är enormt populära i Frankrike och har varit i snart 30 år så publiken bestod av fans i alla åldrar.

I helgen hälsade vi på vänner i Tours, som ligger ca 2 timmar sydöst om Nantes. Området, Touraine, är lite som Skåne - det finns väldigt många slott där. Slotten är en aning mer pompösa än de i Skåne, men ändå. Chambord är det renässansslott vi besökte i helgen och det var kung Francois den förste som lät bygga det på hans enorma jaktmarker för en sisådär 400 år sedan. T o m stuprännorna är vackert utsmyckade! Chambord är ett grandiost slott med enorma, men hu så kalla, rum där dåtidens noblesse och politiker skulle övernatta, men inte många gjorde så pga kylan. Jaktmarkerna fick endast användas av kungen och hans män och naturligtvis inbjudna. Än idag är jaktmarkerna endast till för presidenten och hans män och inbjudna vip-personer. Mitterand var tydligen en storskytt på sin tid och använde sig av markerna flera gånger.

Utanför slottet fanns en liten utställning av gamla bilar av fransk tillverkning, såsom Panhard för de som känner till (jag hade ingen aning). Det var fina bilar så jag tog en bild :)

Imorgon börjar allvaret: franskkurs 18 timmar per vecka i tre månader - det ni! Slut med lata dagar, filmer och kannor med te. Ska bli roligt!

Må gott!

Tina