Operation Jul

Julmarknad på Place Royale i Nantes - här säljs vin chaud (fransk glögg)

Denna roliga produkt hittade jag i en liten kul butik i stan. Döm om min förvåning när det stod på svenska...

Hej där!

Nu lackar det mot jul och vi ska fira den i Sverige i år, tjohooo! Det ska bli jätteroligt, speciellt som det är Davids första svenska jul med allt vad det innebär av traditioner, julmat och tomtar. Jag ska jobba som attan i två veckor nu, fram till och med 24:e och den 25:e går flyget vid 8-tiden på morgonen. På eftermiddagen firar vi jul i familjens sköte, så mysigt det ska bli! En dag för sent enligt svenska mått mätt, men så får det bli detta år. Jag längtar!

Vi ska dock hinna med en glöggfest här hemma på fjärde advent med ett tiotal vuxna och ett tiotal barn. Fullt hus! Det blir lussekatter, kanelbullar, kokostoppar, pepparkakor och kolasnittar, lite nötter och frukt. Svenskt julmys som fransmännen inte känner till. Det blev succé förra året så det hoppas vi på i år också!

Min operation gick bra, dvs jag har endometrios och det är enormt skönt att veta vad det är som stört mig i så många år, att det har ett namn. Det visar sig att jag haft det ganska länge också för den har förstört min vänstra äggledare. Den funkar inte längre. Endometriosen (som alltså är infekterade små partiklar som klänger sig fast som trådar i olika organ) har från äggledaren klistrat sig fast på tarmen, så en bit av tarmen sitter alltså ihopklistrad med äggledaren och detta kunde inte läkaren ta bort. Eftersom barn är en längtan hos oss så får man låta detta vara. Man kan ta bort det men det är en större operation och kräver ca ett år av läkning eftersom tarmen är ett känsligt organ. Detta har vi liksom inte tid med i nuläget. Endometriosen hade satt sig vid andra ställen också och detta kunde läkaren ta bort. Så tyvärr har jag fortfarande ont vid menstruation, vilket var en stor besvikelse när jag fick den. Precis som vanligt måste jag fortsätta ta receptbelagd anti-inflammatorisk medicin för att bli av med smärtan. Fan. Det var ju inte vad jag hade tänkt mig. Inget bli nånsin som man hade tänkt sig. Varför har ingen av de 5-talet svenska gynekologerna som jag gått till nånsin utrett detta? Jag blir så upprörd av detta så jag försöker inte tänka på det. Jag vet ju inte vem jag kan skylla på och saker och ting är som de är nu så jag vill inte spilla energi på att gå omkring och vara arg.

Om det är nån kvinna där ute som läser detta och känner igen dessa smärtor där receptbelagd medicin måste intas och värmekuddar har inköpts en masse - gå till din gynekolog och insistera på att få remiss till sjukvården för att kolla upp detta. Det blir bara värre med tiden. Nu vet ni i alla fall namnet på denna sjukdom, det kände jag inte till förrän i somras då min franska gynekolog uttalade det för mig för första gången: ENDOMETRIOS

Blä för denna kvinnosjukdom, men skönt att det finns hjälp.

Det får bli sista blogginlägget för i år. Slutet gott allting gott trots allt!

Julekramar och gott nytt år hälsningar till alla!

Tina

Golf och endometrios

Claire och jag efter en nio-håls golfrunda

Vad har dessa två saker gemensamt? Absolut ingenting, men jag vill berätta om båda sakerna då dessa har drabbat mig. Lite positivt och lite mindre bra.

Golf spelade vi i helgen. Faktum är att vi började spela i somras och går en nybörjarkurs där man lär sig både att spela samt alla regler som ingår och det är inte lite det! Och dessutom på franska! Men det går när något är roligt :) Hösten är här men på ett härligt sätt - i helgen hade vi 18 grader varmt, alla vackra höstfärger och en sol på en blå himmel. Perfekt golfväder! Vi spelade för första gången, och inte den sista hoppas jag, med ett annat par, Claire och Thomas. Claire är den första kompisen jag fick här i Nantes och vi håller kontakten, inte jätteofta men lite då och då. De är också nybörjare så det blev 9 hål i fredags. Efteråt åt vi varsin hamburgare i klubbhusets restaurang. Det var en sån härlig runda i så gott sällskap! Kan knappast bli bättre.

And now over to something completely different! (Monty Python)

På fredag är det äntligen dags. Jag ska opereras för en sjukdom som heter endometrios. På Vårdguidens hemsida beskrivs det såhär: "Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom då vävnad som liknar livmoderslemhinnan finns utanför livmodern."

Vill du läsa mer om det kan du klicka på denna länk:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Endometrios/

Efter 25 år av menssmärtor utöver det vanliga och starka receptbelagda tabletter varje månad, har jag fått en diagnos. Så skönt! Men åh så arg jag blir på min svenska gynekolog som kunde lyssnat på mig och gått vidare med tester. Grr... å andra sidan är det svårt att upptäcka, eftersom många kvinnor har generellt menssmärtor. Jag har dessa smärtor med en twist. Och på fredag är det alltså dags för en titthålsoperation där de går in och tar bort de infektuösa små luringarna som flyter omkring i buken på mig. Efter detta ska smärtan ha försvunnit helt. Tänk! Jag har faktiskt lite svårt att förställa mig det.

Jag är dock lite orolig inför operationen. Sjukhus är inte ett favvoställe, men längtan att bli av med detta är stark, så det ska bli skönt att få det gjort!

Hej o hå!

Tina

Déraciné = rotlös person

Så hände det som jag, naivt nog, inte trodde skulle hända, men som nog är normalt i min situation. Det slog mig med kraft i helgen att jag faktiskt är rotlös i detta land. Rötter har jag naturligtvis i Sverige, i den skånska myllan och det känns tryggt. Men nu bor jag ju inte där längre, utan i Frankrike, på obestämd tid.
När jag flyttade hit för 1 år och 9 månader sedan, var jag lyckligt ovetande om hur livet skulle bli, och tur är väl det annars hade jag kanske aldrig gjort denna livsförändring. Jag var kär och tänkte att det ordnar sig. Jag hade förvisso inget romantiskt skimmer framför ögonen, jag har ju trots allt bott utomlands innan och vet att en vanlig måndag är en vanlig måndag i andra länder också. Men ändå.
Sist jag bodde utomlands var i Bryssel, 4 år som student, och innan dess 1 år som au-pair flicka. Dessutom har jag rest en hel del och sett världen. Allt det kvittar, att resa och att bo i en annan del av världen är två vitt skilda saker. Nu bor jag utomlands på obestämd tid istället för på bestämd tid som när jag var student. Det är stor skillnad.
Som ni alla vet försöker jag hitta ett jobb, och jag har undrat länge varför det inte funkar. Måste även erkänna att vissa dagar, även veckor har gått utan att ha gjort så mycket åt det. Har känt mig passivt rastlös, och gör det fortfarande av och till. Jag vill göra saker och ting, men vet inte riktigt var jag ska börja, hur och ibland ens varför, och blir därmed passiv. Det är en hemsk känsla som gör att självförtroendet dalar, min barndoms blyghet tar vid och jag tar inte för mig, för jag vet inte hur man tar för sig i detta samhälle.
Visst, jag försöker hitta jobb, men det är så mycket mer som jag behöver känna mig tillfreds med: kulturen, mentaliteten, språket, samhället. Hur funkar saker och ting? Jag lär ju känna Frankrike mer och mer och just nu är jag osäker på om jag tycker om detta land. Jag försöker hitta min plats här, där jag kan känna mig lugn och kan trivas, men det är inte så lätt.
Trots allt detta, känner jag att jag inte är klar med Frankrike. Jag lever trots allt med en man som jag älskar och inte vill lämna. Dessutom är jag för nyfiken av mig för att ge upp nu :)
Jag får se vad framtiden för med sig. Just nu är det jobbigt och har varit en tid.

Hoppas det blir en ljusning snart.

Må väl!
Tina

Sommar 2011

Familjen Bruhn hälsade på under midsommarhelgen


Lasse o Ulle (Ulrika) hälsade på oss i augusti.


Med surfbrädan på sydvästkusten



David o jag på släktträff i Lund.

Jag håller med. Det är för dåligt att jag inte kan skriva lite oftare i min blogg... jag som egentligen tycker det är roligt att skriva. Tiden går fort när man har roligt, eller går igenom en jobbigt period. I detta fallet det senare. Det är bättre nu och livet går vidare. Till det hörde att jag hade svår hemlängtan till Sverige hela våren och sommaren. Jag längtade så till den 10 augusti när jag skulle få sätta fötterna i den skånska myllan igen.

Mitt i det jobbiga har vi haft det roligt trots allt. Vi fick besök av familjen Bruhn runt midsommar under några dagar och det var mycket roligt!

Första veckan i augusti åkte vi med UCPA till sydvästkusten för att surfa och golfa i en vecka. Vi hade tur med vädret just den veckan eftersom det varit en riktig skitsommar detta år. Surfa var inte riktigt min grej, men det var roligt att testa det! Desto roligare var golf. Fast jag och David började spela redan i början av juni, riktigt skoj är det.

Veckan innan jag skulle åka till Skåne, fick vi besök av Lasse och Ulrika. Det blev bl a bad i Atlanten (fast jag var badkruka) och smak av bretagnska galetter. Superkul att de var här!

Veckan därpå åkte jag alltså hem. Ja, det räknas fortfarande som hemma, lika mycket som att hemma också är i Nantes. Jag har två platser i världen som jag kallar hem, det är inte så dumt!

Det var faktiskt väldigt skönt att vara där själv den första veckan, då jag inte hade särskilt mycket planerat utan umgicks mycket med min familj, speciellt då mina kära syskonbarn som är 4,5 respektive 1,3 år. Helt underbara o söta, o krångliga o busiga som barn ska vara! Jag saknar dem. Vi tog vår tid och tog dagen som den kom. Mycket skönt.

När David kom veckan därpå blev det Tivoli-besök, släktkalas och kräftskiva, och däremellan en supertrevlig kompisträff i Malmö.

Jag har fått enormt mycket energi av min Sverige vistelse, det gjorde gott i själen! Precis vad jag behövde. Jag har fått mer kraft att söka jobb, jag har börjat på en franskkurs, 8 timmar i veckan och det är verkligen roligt och stimulerande. Jag har även engagerat mig i svensk gymnastik - jodå, Friskis&Svettis finns nu även i Nantes! Jättekul!

Jag har även ett nytt jobb på gång (jobbar fortfarande i ostaffären), men jag återkommer till det om det blir något. Spännande är det i alla fall!

Det var min sommar!

Hoppas ni har haft en bra sommar ni med, som läser denna blogg.

Kram

Tina

Släktträff i Normandie

Jag o David framför kalkstensklippor


Kalkstensklippor o by där vi bodde, Criel-sur-mer


Kalkstensklippor i Tréport

Typiskt normandiskt hus, mycket trevligare än de som finns runt Nantes som är gråsjaskiga...

Jag tänker på Asterix, Obelix och gänget när jag ser dessa hus!

Då var det dags för släktträff igen då, den här gången i Normandie, nära Dieppe.

Den här gången var vi inte fullt så många som sist, bara 50 pers... :) Alla var trevliga och ville växla några ord med mig. Vi vandrade mycket utmed de stora vita kalkstensklipporna. Ni vet klipporna i Dover i England som man hört talas om och t o m sjungit om, likadana klippor finns på Frankrikes nordvästra kust, och inte bara i Calais.

Vi befann oss i en liten by som heter Criel-sur-mer, som ligger några mil från Dieppe. Vi bodde i ett vandrarhem som har varit ett slott en gång i tiden så det fanns många rum och stort var det.

Tyvärr blev jag magsjuk under söndagen så jag missade calvadosprovningen och en god middag efteråt. Attans.

Ha det gott!

Tina

En dag i Rennes

Bistro à Tartines


Bistro à Tartines

åsa och gullungen Isak


Igår var jag i Rennes och hälsade på åsa och hennes 6-månader gamla son Isak. Rennes är "huvudstaden" i Bretagne, 1.5 timme med tåg från Nantes.

Vi hade jättetrevligt, gick runt i stan och fikade på Bistro à Tartines, ett riktigt café med hembakade fruktpajer och gott te. Det kan man kanske inte tro, men riktiga fik som det finns det inte så många av varken i Nantes eller i Rennes. Här fanns den härliga avkopplade fikakänslan som vi svenskar är vana vid och tycker om. En riktig pärla!

Rennes är överhuvudtaget en väldigt trevlig stad. Centrum är stort och utbrett och det finns små boutiquer överallt som ger ett charmigt och ungt intryck av stan. Det är en mysig stad helt enkelt. Måste faktiskt erkänna att Nantes inte är en särskilt mysig stad på det sättet. Den är inte vacker och det finns inga charmiga gamla kvarter kvar då staden bombades mycket under andra världskriget. Hm. Kanske skulle försöka övertala mannen att flytta till Rennes så småningom... :)

Tina

Royal de Luxe - marionetteater

För två veckor sedan var det stort jippo i Nantes - Royal de Luxe var i stan!

Royal de Luxe är en gatuteater där jättemarionetter är skådespelarna och de reser runt i världen och visar upp sig. "La Petite Géante" (Den Lilla Jätten) är den stora publikdragaren. En liten flicka med mörkt hår och varma ögon visar upp sig, denna gång tillsammans med sin hund Xolo och sin farbror Campesino som hon tog med sig från Mexico, som teatergruppen besökte innan Nantes. Sist de var här var 2008.

En liten film så att ni kan se dem i aktion finns här:

http://www.youtube.com/watch?v=36PFht1bktU

Till helgen blir det ytterligare en familjeträff, denna gång på Davids mammas sida. Träffen hålls norrut, i Dieppe.

Ha det bra!

Släktträff i Bourgogne

Familjen Delbecque, David står längst till vänster i profil


Släktträd


Nu har det gått sådär lång tid igen. Tiden flyger iväg även om vissa dagar känns långa. Det är märkligt det där med tiden; abstrakt och så svår att greppa hur mycket vi än planerar och skriver in i våra kalendrar.

I påsk var vi på en stor släktträff på Davids pappas sida, i Bourgogne, i en liten by som heter Cuisery. Där hade vi hyrt ett stort hus med typ skolkök och övernattningsmöjligheter. Vi var omkring 70 personer(!) och hade det jättetrevligt. Vädret var toppen hela tiden och vi åt gott, snackade, lärde känna varandra, dansade och såg på diabilder av släkten. Det var intensivt men roligt.

Annars har det inte hänt så mycket här. Jag söker jobb så mycket jag kan och orkar. Har genomgått en jobbcoaching i några veckor vilket gav mig motivation, men den (motivationen) har gått och gömt sig och jag kan inte för mitt liv hitta den... Usch, nej, det är inget roligt att söka jobb.

I övrigt trivs jag bra här i Frankrike med David och vårt liv tillsammans - det är verkligen toppen!
På söndag har vi bokat in två timmars gratis introduktion till golf på en golfklubb i närheten. Det är en trevlig och social sport så varför inte?
Om några veckor bär det av till Dublin i några dagar, ska bli skoj!

Ha en skön vår!
Tina

Dordogne och Cognac

Brantôme



Brantôme, visst är det fint?

Vattensluss i Brantôme

Här övernattade vi och åt gott i hotellets restaurang

Denna konjak stoltserade hotellet med, bland många andra konjakstyper.

Just denna är den dyraste: 8500 Euro... alltså närmare 80000 SEK

Vinrankor för konjakstillverkning

Cognac

Hela förra veckan tog David ledigt, och det var härligt att ha honom hemma! Hans kunder styr trots allt, så på onsdagen hade han ett kundbesök i Dordogne, närmare bestämt i Brantôme. Jag hängde med och vi övernattade i en liten by som heter Bassac där vi åt och sov gott.

Brantôme är en gammal medeltidsby där en biflod till floden Dordogne (floden heter likadant som landskapet) rinner runt om byn. På den gamla goda tiden var detta ett skydd mot hot utifrån. En vacker liten by, särskilt på sommaren, men vid denna årstid kall och fuktig. Det råkade vara sportlovsvecka den veckan så de flesta affärer var stängda, men jag hittade ett café där jag kunde värma mig medan jag väntade på att Davids kundbesök var klart.

Dagen därpå åkte vi igenom staden Cognac, bara för att. Det är inget speciellt med staden, men runt om Cognac ser man de stora konjakstillverkarna som t ex Martell.

Hej hopp, ha det så bra!

Tina

Drottningen av Nantes

Drottning för en kväll


Kärleksrosor

Jag hittade den!

Det var jag som kammade hem kronan när jag upptäckte den lilla porslinsfiguren i min kakbit när vi festade på en sådan som efterrätt en fredagkväll med vänner. Roligt hade vi och jag kände mig riktigt avslappnad i konversationen denna gång än någon gång tidigare, gött!

Den 18 februari firade vi att jag bott i Frankrike i ett år! Jag fick en härlig bukett rosor av David och de står sig än. Visst är de vackra?

Igår köpte jag ett träningskort och tränade samtidigt, åh vad skönt att röra på sig! Jag blir lika glatt överraskad varenda gång jag börjar träna, när jag egentligen vet hur jäkla bra och viktigt det är att motionera. Det är märkligt hur jag kommer in i perioder av slöhet, olust och glömska då jag inte tränar, och så undrar jag varför jag har lite krämpor här och var... är det nån som känner igen sig? Det finns säkert ett bra talesätt för detta beteende som jag inte kommer på just nu. Nån som känner sig manad? Lägg en kommentar vetja!

Det finns verkligen ingenting dåligt med att träna, ingenting! Och ingen ursäkt heller för att inte göra det. Det är inget att analysera över, det är bara att sätta igång! Just Do It!

I veckan får vi svenskt finbesök i form av Anders, yeahh! Ska bli kul att träffas och visa honom runt lite!

Ha det så bra,
Tina

Kungen av Malmö

Min kompis Henrik - kung för en dag

När jag var i Sverige i januari för att rensa vind och lägenhet, träffade jag även mina vänner naturligtvis. Jag hade med mig en kaka som man brukar äta i Frankrike runt den 6 januari. Det var ju då de tre kungarna Melchior, Baltazar och Kaspar lämnade över gåvor till jesusbarnet.
Fransmännen har gjort denna dag till en liten festlighet då man äter denna kaka som innehåller en liten porslinsfigur. Den som får porslinsfiguren i sin kakbit, blir dubbad till kung och får en krona på huvudet. Lustigt nog är den 6 januari en röd dag i Sverige som vi egentligen inte firar nämnvärt, det är på sin höjd skönt med en helgdag sådär mitt i veckan efter jul- och nyårshelgerna. I Frankrike däremot firas det med denna kaka, men det är INTE en helgdag.

Tillbaka till Frankrike och livet går sin gilla gång. Jag jobbar ca 10 timmar i veckan i ostaffären, men söker annat under tiden. även om det är rätt kul att jobba där och ha med kunder att göra tycker jag trots allt inte om det faktum att arbeta på en lördag. Det stör mig. Jag tycker faktiskt om den där 8-17 rutinen med lediga helger. Jag kommer inte ifrån den känslan. Dessutom vill jag träffa min sambo när han väl är hemma eftersom han är utestationerad ganska ofta på annan ort under veckorna.
Ja, ja, det är helt ok så länge, jag vill inte klaga. å andra sidan är det ju bra att veta vad man vill för i slutändan brukar det bli så ändå, man styr liksom mot ett mål. Vi får väl se. Sökte ett jobb i lördags genom Manpower och minsann om de inte ringde upp i tisdags! Det var första gången någonsin sedan jag flyttade hit. Han ville berätta lite mer om jobbet och fråga om jag fortfarande var intresserad. Jotack, det är jag svarade jag. Det är ett mammavikariat på 6 månader som projektledare där man har kontakt med kunder i norra europa. Nu återstår att se om företaget vill träffa mig. I vilket fall som helst är det roligt att bli sedd :)

Imorgon kväll ska vi ha vänner över på middag, vi blir 6 vuxna och 3 barn, och ett par med ett barn sover över till lördag då de åker hem till Kina igen. De är utestationerade där några år.
Det ska bli trevligt!

Over and out,
Tina

Definitivt

Ja, nu ar det definitivt. Jag bor nu i Frankrike. Har skrivit ut mig fran Sverige och har salt min lagenhet i Malmo. Idag ar forsta vardagen i Nantes sedan jag kom hem fran Sverige efter drygt tva veckors slit och 1-sekundsbeslut om jag ska behalla saker och ting, kasta eller salja pa Blocket. Puh. Ovarderlig hjalp har jag fatt fran systern och speciellt fran foraldrarna. Stort TACK! Utan er hade det inte gatt.
Som sagt, tillbaka till vardagen och jag ar en aning overvaldigad. Visst, jag har bott har i ett ar nu, och det har ju gatt bra. Den forsta tiden var allt nytt och spannande, ville kolla in allt, ville smaka allt, ville se allt. Nyfikenheten ar en drivkraft som var pataglig det forsta halvaret. Sedan har det lugnat sig och det kanns ocksa bra. Har skaffat lite vanner, sjunger i en kor och t o m lyckats fa ett litet jobb, extraknack i en ostaffar. Sa mycket har hant under mitt forsta ar i Frankrike. Nu kanns det som om luften gatt ur mig och jag overvaldigas av framtiden. Framtiden med David kanns sjalvklar och ar inga problem. Men att komma in i samhallet, att kanna mig delaktig, som en av dem, fransoserna. Det gor jag inte an och det kommer jag kanske aldrig att kanna till 100%. Men det far ta sin tid, det vet jag. Det ar dock frustrerande. Jobbet kommer troligen att skjutsa mig i ratt riktning och det ar jag valdigt tacksam over. Men anda. Det kanns sa stort. Nu bor jag och betalar skatt i ett annat land med allt vad det innebar av att informera sig om deras administration, hur funkar saker har? Hur tilltalar man personer man inte kanner pa ratt satt? Fransmannen ar inte lika direkta som svenskarna sa det kan bli provocerande ibland. Hur hittar jag koderna? Byrakratifranskan ar verkligen inte latt och jag behover hjalp hela tiden kanns det som. Och jag far hjalp, men jag ar ju van att fixa saker sjalv. Jag vill forsta saker och ting sjalv, i min takt. Fixar jag det har med min otalighet? Detta ar kanske DEN provningen i livet jag ska deala med? Hm, jag forsoker ta det lugnt och ta det som det kommer, i min takt. Annat vore dumt egentligen.
Lite filosoferande sahar en mandagseftermiddag i januari.

Jag forsokte stalla om tangentbordet sa att jag skulle kunna skriva med svenska bokstaver, de med prickarna ovanfor, men det gick inte. Och jag hade bratt att skriva av mig :)

Hej salange!
Tina