Semester i Dordogne

Köksfönstret


Boningshuset till höger med blå fönsterluckor




Underbart vackert köksgolv - vill ha!



Le jardin du Marqueyssac, privat trädgård som allmänheten får ta del av.

Den andra veckan i augusti körde vi till Dordogne, en region som ligger inne i landet, söderut. Om du tänker dig var Bordeaux ligger så ligger Dordogne rakt österut från Bordeaux.

Vi hälsade på Davids syster Sara och hennes man och barn. Saras mans föräldrar äger ett sådant där underbart franskt lantställe, en gammal omrenoverad bondgård. Dessa gårdar är mycket åtråvärda för speciellt engelsmän som lagt beslag på en hel del sådana i regionen. Huset är så stort att 3 andra familjer, vänner till Sara och hennes man, också fick plats utan att vi trängdes. Vi var 9 vuxna och 7 barn. Förutom en stor trädgård runt vilken gården omgärdades, fanns även ett pingisbord och en simbassäng. Det var en mycket trevlig vecka för alla, speciellt barnen som lekte och plaskade hela dagarna. Vi åt och drack gott utomhus både lunch och middag i en lummig del av trädgården. Specialitén i regionen är anka i alla dess former: filé, lever, färs etc. Mycket gott.

Regionen är känd för sin skönhet då det är väldigt kulligt och kuperat överallt. Som gjort för en cykeltur tänkte vi och satte iväg till ett slott en 7-8 kilometer bort. Ja, jo, vackert var det ju men hu så jobbigt med alla uppförsbackar. En vanlig cykel med tre växlar platsar inte i denna kuperade region. Man måste ha ungefär tusen växlar och mycket flås för att kunna njuta fullt ut. David hade sin mountainbike och jag en vanlig 3-växlad - naturligtvis. För honom var det inga problem medan jag flåsade rödmosig och darrande en hundra meter efter... Tur i oturen så pangade hans ena cykelhjul på vägen hem. YES! Medan David tog min tröga 3-växlade och flåsade iväg för att hämta bilen satt jag och hämtade andan under ett lummigt valnötsträd, som det förresten vimlar av i Dordogne.

Vi hyrde kanot en dag, vi besökte en stad, Sarlat, vars centrum är vida känt för sin renässansarkitektur, jättefint och vi besökte även en privat trädgård, se bilden, som sträckte sig flera kilometer och är nog varje landskapsarkitekts våtdröm. Fantastiskt fint bevarad och varierande i former och utsikt.

Sedan bar det av till Sverige i två veckor, men mer om det senare.

Tina