Semester i Dordogne

Köksfönstret


Boningshuset till höger med blå fönsterluckor




Underbart vackert köksgolv - vill ha!



Le jardin du Marqueyssac, privat trädgård som allmänheten får ta del av.

Den andra veckan i augusti körde vi till Dordogne, en region som ligger inne i landet, söderut. Om du tänker dig var Bordeaux ligger så ligger Dordogne rakt österut från Bordeaux.

Vi hälsade på Davids syster Sara och hennes man och barn. Saras mans föräldrar äger ett sådant där underbart franskt lantställe, en gammal omrenoverad bondgård. Dessa gårdar är mycket åtråvärda för speciellt engelsmän som lagt beslag på en hel del sådana i regionen. Huset är så stort att 3 andra familjer, vänner till Sara och hennes man, också fick plats utan att vi trängdes. Vi var 9 vuxna och 7 barn. Förutom en stor trädgård runt vilken gården omgärdades, fanns även ett pingisbord och en simbassäng. Det var en mycket trevlig vecka för alla, speciellt barnen som lekte och plaskade hela dagarna. Vi åt och drack gott utomhus både lunch och middag i en lummig del av trädgården. Specialitén i regionen är anka i alla dess former: filé, lever, färs etc. Mycket gott.

Regionen är känd för sin skönhet då det är väldigt kulligt och kuperat överallt. Som gjort för en cykeltur tänkte vi och satte iväg till ett slott en 7-8 kilometer bort. Ja, jo, vackert var det ju men hu så jobbigt med alla uppförsbackar. En vanlig cykel med tre växlar platsar inte i denna kuperade region. Man måste ha ungefär tusen växlar och mycket flås för att kunna njuta fullt ut. David hade sin mountainbike och jag en vanlig 3-växlad - naturligtvis. För honom var det inga problem medan jag flåsade rödmosig och darrande en hundra meter efter... Tur i oturen så pangade hans ena cykelhjul på vägen hem. YES! Medan David tog min tröga 3-växlade och flåsade iväg för att hämta bilen satt jag och hämtade andan under ett lummigt valnötsträd, som det förresten vimlar av i Dordogne.

Vi hyrde kanot en dag, vi besökte en stad, Sarlat, vars centrum är vida känt för sin renässansarkitektur, jättefint och vi besökte även en privat trädgård, se bilden, som sträckte sig flera kilometer och är nog varje landskapsarkitekts våtdröm. Fantastiskt fint bevarad och varierande i former och utsikt.

Sedan bar det av till Sverige i två veckor, men mer om det senare.

Tina

Följa brödsmulorna...

I morse när jag vaknade (David var och cyklade mountainbike), tänkte jag att jag skulle köpa en baguette för att ha till frukost och till annat under dagen. Faktum är att jag har egentligen gått över till mörkt bröd då min mage gärna sväller upp av vitt bröd. Men det är ju så gott så någon gång då och då tillåter jag mig att ge mig hän åt detta goda bröd, och magen är med på det.

Sagt och gjort, jag krängde på mig shorts och linne och stack till bageriet - som var stängt. Ja just det ja, det är ju söndag! Och när det är söndag i Frankrike är det verkligen söndag. De tar allvarligt på att den sjunde dagen ska man vila. Attans! Till saken hör att jag just spenderat två veckor i Sverige där såna där konstiga regler som att det är stängt på en söndag inte finns.

Jag vet dock att vissa bagerier är öppna på en söndag just för att fransmännen trots allt inte kan vara utan sin brödpinne, även om det råkar vara söndag. Så jag tog en långpromenad mot botaniska trädgården och tänkte att jag nog stöter på ett som är öppet. Vid botaniska trädgården börjar liksom handelsstråket kan man säga.

När jag gick gatan fram möttes jag av enstaka morgonpigga och hungriga människor, som det snart skulle visa sig: först en kvinna i min ålder som bar på en korg med, ja just det, baguetter. Aha, tänkte jag, jag är på rätt väg. Efter en liten stund möttes jag av en man med en baguette under armen. Jag kunde riktigt känna doften, bara inte alla baguetter var slut nu. När jag rundade en gata gick en annan kvinna förbi med en baguette i handen. Yes! Snart så. Sen rundade jag ett annat hörn och sedär! Där var det öppna bageriet. Jag köpte min baguette och glad i hågen satte jag kurs hemåt, men tog en annan väg för att göra promenaden lite längre. Och vid en gata som ligger närmre vår lägenhet hittade jag ett annat öppet bageri. Toppen, då vet jag vart jag ska gå de söndagar när baguette-suget gör sig påmint!

Måste bara säga att jag på ett sätt tycker det är bra att det är stängt på söndagar, det blir verkligen en vilodag av det. Man ägnar sig åt familjen, gör aktiviteter som att cykla eller annat. Å andra sidan är lördagen ett kaos i varenda supermarket då ALLA ska handla mat för veckan som kommer... Ja, ja, det finns något bra och något mindre bra i allt!

Ha en skön söndag!

Tina

Ps. Ska snart berätta lite om vår semester i både Dordogne och Sverige.