lördag 21 september 2019

Ny blogg!

Hej! Nu har jag börjat en ny blogg. Jag bor ju inte i Nantes längre och det har gått några år så jag har startat en ny blogg som heter Tina - Mitt i livet. Jag bor i Malmö och är just mitt i livet. Googla på det så hittar ni mig. Ta hand om er!

fredag 9 augusti 2019

Sju år. Det har gått sju år sedan jag skrev mitt sista inlägg. Mycket vatten har flutit under broarna. Mycket har hänt då annat har tagit större plats än skriveriet. Mycket huvudbry, men det får komma i olika inlägg pö om pö.
Jag flyttade tillbaka till Sverige och Malmö 2013 så bloggen bör ändra namn. Hm, funderar på vad den ska heta. Får återkomma om det när jag formulerat det lite mer i huvudet.
David och jag är inte ihop längre, sedan 2016, och jag har inte varit i Frankrike sedan dess. Det har ju liksom inte funnits en anledning. Men i oktober händer det: en kompis och jag åker till Nice över en långhelg. Åh, det ska bli så roligt! Jag tycker ju väldigt mycket om Frankrike och har många fina minnen under min tid där, alla är inte fina, men de flesta. Det som hände ska inte få förstöra min känsla för detta fantastiska land. Det riktigt pirrar i magen när jag tänker på resan till Nice! Det blir första gången jag är på Rivieran eller Côte d'Azur, som det heter på franska. Att bara få vara där, befinna mig där, andas luften och mentaliteten. Maten och arkitekturen och språket - jag ska få prata franska igen, åh! Och jag åker dit med min mycket goda vän Sanna, det ska bli så roligt att få uppleva Nice med henne 😍

onsdag 14 mars 2012

12 april

Solen lyser även idag och det är vårvarmt i luften!

12 april blir min sista arbetsdag om allt det administrativa funkar som det ska. Så skönt!

Skitlön, dåliga arbetstider, ryggont pga låga arbetsbänkar, men främst ett yrke jag inte har lust att utveckla mig i. Det är orsakerna till min uppsägning.

Ostaffären har trots allt gett mig bra erfarenheter: franska kundkontakter, hur en arbetsplats funkar, att vara anställd med lön och tillika lönebesked, försäkringar och sist men inte minst har detta var min skola i det franska språket.

Det enda jag kommer att sakna är kundkontakten. Det har jag alltid arbetat med i alla mina tjänster och det vill jag fortsätta med i framtiden.

Litteratur och förlagsverksamhet, tidningar och annat som innehåller text är min melodi.
Känner mig taggad att ta mig an denna nya värld!

Hej och hå,
Tina

tisdag 13 mars 2012

Vår/Sommarväder

Ville bara säga hej och att termometern visar på 25 grader i solen idag! Helt underbart!

Ska snart iväg och jobba. Har faktiskt muntligt sagt upp mig idag. Jag ringde till min arbetsgivare med nedklottrad text vad jag skulle säga (det blir liksom extra nervigt att säga upp sig på ett språk man inte bemästrar fullt och måste därför skriva ner ord för ord).
Men jag fick fram mitt budskap och en personalanställd skulle ringa mig nu på eftermiddagen, men det har han inte gjort. Får väl se om han ringer imorgon, hoppas det, så vi får det avklarat. Tyvärr är det mycket administrativt tjafs som väntar nu och det är mindre kul, men nu är det igång i alla fall. Har därför inget datum heller för när jag arbetar min sista dag.
Puh.

Ha det!
Tina

fredag 9 mars 2012

grafologi + jobbansökningar = sant

Jodå, sanna mina ord. Vissa franska företag kräver en handskriven jobbansökan för att kunna få fram den sökandes personlighet. Jag hörde talas om detta första gången i höstas på min franskkurs när jag läste om hur man skriver en jobbansökan. Jag tyckte det lät omodernt och hade inte stött på det själv när jag ansökte om jobb, så jag la inte så stor vikt vid det då.
Häromdagen när jag hade ett möte med min handledare på arbetsförmedlingen, ringde hon till ett kosmetikaföretag som sökte en kommunikationsansvarig, och frågade lite om arbetet och så. Efter samtalet pratade vi lite om annonsen och kom fram till att det inte passade mig eftersom min franska inte är så avancerad som det bör vara i en sådan tjänst (skriva press-releaser, skriva webbinformation etc). Sedan sa hon att de vill ha en handskriven ansökan. Va? Varför då? frågade jag. Jamen, så att de kan se hur du är som person; om du skriver snett eller rakt, lutar det åt höger eller åt vänster.
Jag såg mycket troligen ut som en fågelholk när hon försökte förklara.
Har du aldrig skrivit en handskriven ansökan förut? frågade hon och såg lika förvånad ut som jag. Nej, aldrig, sa jag, gick hem och slog upp ordet grafologi i Norstedts svenska ordbok.

Grafologi: läran om hur en persons karaktär avspeglar sig i handstilen.

Jösses.

Efter det googlade jag ordet i datorn, som man, by the way, kan använda sig av i syftet att t ex skriva en jobbansökan. Jag menar, innan datorn hade man skrivmaskiner. Herregud, handskrivna jobbansökningar gjordes möjligtvis på mina föräldrars tid, på 50- och 60-talet! Inte nu. Snacka om förlegat! (förlåt mamma och pappa, detta låter som om ni är jättegamla. Faktum är att ni inte är purunga heller...)

Mycket riktigt, det är en pseudo-vetenskap som det inte finns några som helst belägg för att kunna bedöma en annan människas personlighet. Det kan delas in i två delar: nöjesparskgrafologin, som används just på nöjesparker som en kul grej, men ganska onödig, att spendera pengar på. Det ska tas med en stor nypa salt.
Sedan finns jämförande handstilsundersökning som används inom den kriminaltekniska verksamheten. Denna så kallade vetenskapliga gren är ifrågasatt och är ytterst svag.

Vissa länder anammade denna "vetenskap" i början av 70-talet, som t ex Frankrike, Tyskland, England, Italien och Norge, men endast Frankrike använder sig fortfarande av denna metod. Det är erkänt av staten och det finns kurser man kan följa. Det används dock inte i lika stor utsträckning som tidigare, tack vare datorns inträde, men vissa företag använder sig av detta främst för högre tjänster.

David och jag snackade om det vid matbordet igår och han berättade att han i början av 2000-talet, när han sökte jobb, köpte vackert och dyrt papper som han sedan lade ett genomskinligt papper under med rader så att han skulle skriva rakt. Råkade han skriva fel, var det bara att kasta och börja om på nytt. Puh.

Jag har anpassat mig till mycket i detta land: språket, livsstilen, klimatet, maten, mentaliteten alla vilka jag kämpar med dagligen. Gränsen går vid handskrivna jobbansökningar. Det är det dummaste och mest oprofessionella jag någonsin hört talas om. Jag vill inte arbeta för ett företag som använder sig av sådana uråldriga och ovetenskapliga metoder för att få tag på den perfekta personen för tjänsten. Dessutom finns ju inga perfekta människor, eller hur?

Frankrike är ganska konservativt jämfört med Sverige, men det här tar priset. än så länge.

Over and out.
Tina

onsdag 29 februari 2012

Skottdagen

Måste ju göra ett inlägg på denna exceptionella dag, som bara finns vart fjärde år!

Inget speciellt har hänt precis. Hm.
Jo, vi ska till Rom i början av juni! Har aldrig varit där och det ska bli jätteskoj. Vi åker dit över en långhelg, torsdag till söndag. Det ser jag fram emot.
Oh, ja just det ja (nu kommer jag på hur många saker som helst), mina päron hälsar på i maj, inte att förglömma, men höll nästan på... oops. Det ser jag verkligen fram emot! Vi planerar för fullt de dagarna de är här.
Davids föräldrar hälsar på i april, så våren är uppbokad med skojigheter. Det tycker vi om!

För övrigt träffar jag en rådgivare en gång i veckan för att målinrikta vad jag vill göra i framtiden, och jag måste säga att jag kommit en bit på väg. Nja, jag vill inte avslöja nåt ännu förrän allting klaffat med administrationen och finanserna. Haha! Nu blev ni allt nyfikna!

Jobbar fortfarande i ostbutiken... men är väldigt beredd på att säga upp mig. Jobbar med kärlekssajten och det funkar finfint. Har precis avslutat mitt jobbpass för idag så att säga och ska skicka iväg fakturan imorgon. Kul!

Ha en fortsatt trevlig kväll!
Tina

fredag 10 februari 2012

Vädret o sånt


En snögubbe från Nantes. Ovanlig syn.


Fransmännen trodde de hade haft sin värsta vinter i mannaminne förra året, men tji fick de. Den kom sent denna gång och håller sitt grepp kvar i nån vecka till enligt väderprognosen. På västra sidan av Frankrike är det inte så farligt, -5 på morgnarna som sedan blir +2 till +5 på dagarna. Värst är det österut och söderut. För att inte tala om Korsika. Vi snackar -15 grader på sina håll och snö.

Och? frågar vi oss, snörutinerade svenskar. Det är väl inget. Pffhh, patetiska fransmän... Nja, så enkelt är det ju alltså inte. Fransmännen är nämligen inte utrustade för minusgrader och snö. Inte i stora mängder och absolut inte långvarigt. Med utrustade menar jag inte bara i klädväg. Här säljs inga tjocka rejäla fodrade stövlar med gummisula och lovikavantar därtill. Här säljs snygga, chica läderstövlar i nubbuck med tunna sulor. Får absolut inte användas i snö!
Nej, jag menar utrustning i form av snöröjning; sand- eller saltbilar och annat praktiskt för att trafiken ska funka, skolorna kan förbli öppna osv. Det finns inte, eller mycket lite. I sydöstra delen har alltså skolor stängts pga 5 cm snö och -10 gradig kyla. Just för att det inte finns tillräckligt med snöröjningsbilar och framförallt lastbilar som kan salta och sanda i tid. Rutinen att dessa bilar saltar INNAN alla andra ska köra till jobb (som i Sverige) finns bara inte. Så många bilar har snurrat runt på glashala vägar och hamnat i dikena, skolbussar ställts in och de elektriska elementen har skruvats upp så till den milda grad (förlåt ordvitsen) att EDF, Frankrikes statliga elektriska verk, inte hänger med utan hela lägenhetskomplex har varit utan värme i flera dagar.

Det sägs att vädret ska bli lite mildare nästa vecka. Det hoppas jag verkligen. För fransmännens skull, så att de känner sig hemma igen. Under tiden njuter jag av kyla, blå himmel och sol. Nu känner JAG mig hemma.

Tina