Julmarknad på Place Royale i Nantes - här säljs vin chaud (fransk glögg)
Denna roliga produkt hittade jag i en liten kul butik i stan. Döm om min förvåning när det stod på svenska...
Hej där!
Nu lackar det mot jul och vi ska fira den i Sverige i år, tjohooo! Det ska bli jätteroligt, speciellt som det är Davids första svenska jul med allt vad det innebär av traditioner, julmat och tomtar. Jag ska jobba som attan i två veckor nu, fram till och med 24:e och den 25:e går flyget vid 8-tiden på morgonen. På eftermiddagen firar vi jul i familjens sköte, så mysigt det ska bli! En dag för sent enligt svenska mått mätt, men så får det bli detta år. Jag längtar!
Vi ska dock hinna med en glöggfest här hemma på fjärde advent med ett tiotal vuxna och ett tiotal barn. Fullt hus! Det blir lussekatter, kanelbullar, kokostoppar, pepparkakor och kolasnittar, lite nötter och frukt. Svenskt julmys som fransmännen inte känner till. Det blev succé förra året så det hoppas vi på i år också!
Min operation gick bra, dvs jag har endometrios och det är enormt skönt att veta vad det är som stört mig i så många år, att det har ett namn. Det visar sig att jag haft det ganska länge också för den har förstört min vänstra äggledare. Den funkar inte längre. Endometriosen (som alltså är infekterade små partiklar som klänger sig fast som trådar i olika organ) har från äggledaren klistrat sig fast på tarmen, så en bit av tarmen sitter alltså ihopklistrad med äggledaren och detta kunde inte läkaren ta bort. Eftersom barn är en längtan hos oss så får man låta detta vara. Man kan ta bort det men det är en större operation och kräver ca ett år av läkning eftersom tarmen är ett känsligt organ. Detta har vi liksom inte tid med i nuläget. Endometriosen hade satt sig vid andra ställen också och detta kunde läkaren ta bort. Så tyvärr har jag fortfarande ont vid menstruation, vilket var en stor besvikelse när jag fick den. Precis som vanligt måste jag fortsätta ta receptbelagd anti-inflammatorisk medicin för att bli av med smärtan. Fan. Det var ju inte vad jag hade tänkt mig. Inget bli nånsin som man hade tänkt sig. Varför har ingen av de 5-talet svenska gynekologerna som jag gått till nånsin utrett detta? Jag blir så upprörd av detta så jag försöker inte tänka på det. Jag vet ju inte vem jag kan skylla på och saker och ting är som de är nu så jag vill inte spilla energi på att gå omkring och vara arg.
Om det är nån kvinna där ute som läser detta och känner igen dessa smärtor där receptbelagd medicin måste intas och värmekuddar har inköpts en masse - gå till din gynekolog och insistera på att få remiss till sjukvården för att kolla upp detta. Det blir bara värre med tiden. Nu vet ni i alla fall namnet på denna sjukdom, det kände jag inte till förrän i somras då min franska gynekolog uttalade det för mig för första gången: ENDOMETRIOS
Blä för denna kvinnosjukdom, men skönt att det finns hjälp.
Det får bli sista blogginlägget för i år. Slutet gott allting gott trots allt!
Julekramar och gott nytt år hälsningar till alla!
Tina
Inlägg
