Definitivt

Ja, nu ar det definitivt. Jag bor nu i Frankrike. Har skrivit ut mig fran Sverige och har salt min lagenhet i Malmo. Idag ar forsta vardagen i Nantes sedan jag kom hem fran Sverige efter drygt tva veckors slit och 1-sekundsbeslut om jag ska behalla saker och ting, kasta eller salja pa Blocket. Puh. Ovarderlig hjalp har jag fatt fran systern och speciellt fran foraldrarna. Stort TACK! Utan er hade det inte gatt.
Som sagt, tillbaka till vardagen och jag ar en aning overvaldigad. Visst, jag har bott har i ett ar nu, och det har ju gatt bra. Den forsta tiden var allt nytt och spannande, ville kolla in allt, ville smaka allt, ville se allt. Nyfikenheten ar en drivkraft som var pataglig det forsta halvaret. Sedan har det lugnat sig och det kanns ocksa bra. Har skaffat lite vanner, sjunger i en kor och t o m lyckats fa ett litet jobb, extraknack i en ostaffar. Sa mycket har hant under mitt forsta ar i Frankrike. Nu kanns det som om luften gatt ur mig och jag overvaldigas av framtiden. Framtiden med David kanns sjalvklar och ar inga problem. Men att komma in i samhallet, att kanna mig delaktig, som en av dem, fransoserna. Det gor jag inte an och det kommer jag kanske aldrig att kanna till 100%. Men det far ta sin tid, det vet jag. Det ar dock frustrerande. Jobbet kommer troligen att skjutsa mig i ratt riktning och det ar jag valdigt tacksam over. Men anda. Det kanns sa stort. Nu bor jag och betalar skatt i ett annat land med allt vad det innebar av att informera sig om deras administration, hur funkar saker har? Hur tilltalar man personer man inte kanner pa ratt satt? Fransmannen ar inte lika direkta som svenskarna sa det kan bli provocerande ibland. Hur hittar jag koderna? Byrakratifranskan ar verkligen inte latt och jag behover hjalp hela tiden kanns det som. Och jag far hjalp, men jag ar ju van att fixa saker sjalv. Jag vill forsta saker och ting sjalv, i min takt. Fixar jag det har med min otalighet? Detta ar kanske DEN provningen i livet jag ska deala med? Hm, jag forsoker ta det lugnt och ta det som det kommer, i min takt. Annat vore dumt egentligen.
Lite filosoferande sahar en mandagseftermiddag i januari.

Jag forsokte stalla om tangentbordet sa att jag skulle kunna skriva med svenska bokstaver, de med prickarna ovanfor, men det gick inte. Och jag hade bratt att skriva av mig :)

Hej salange!
Tina