grafologi + jobbansökningar = sant

Jodå, sanna mina ord. Vissa franska företag kräver en handskriven jobbansökan för att kunna få fram den sökandes personlighet. Jag hörde talas om detta första gången i höstas på min franskkurs när jag läste om hur man skriver en jobbansökan. Jag tyckte det lät omodernt och hade inte stött på det själv när jag ansökte om jobb, så jag la inte så stor vikt vid det då.
Häromdagen när jag hade ett möte med min handledare på arbetsförmedlingen, ringde hon till ett kosmetikaföretag som sökte en kommunikationsansvarig, och frågade lite om arbetet och så. Efter samtalet pratade vi lite om annonsen och kom fram till att det inte passade mig eftersom min franska inte är så avancerad som det bör vara i en sådan tjänst (skriva press-releaser, skriva webbinformation etc). Sedan sa hon att de vill ha en handskriven ansökan. Va? Varför då? frågade jag. Jamen, så att de kan se hur du är som person; om du skriver snett eller rakt, lutar det åt höger eller åt vänster.
Jag såg mycket troligen ut som en fågelholk när hon försökte förklara.
Har du aldrig skrivit en handskriven ansökan förut? frågade hon och såg lika förvånad ut som jag. Nej, aldrig, sa jag, gick hem och slog upp ordet grafologi i Norstedts svenska ordbok.

Grafologi: läran om hur en persons karaktär avspeglar sig i handstilen.

Jösses.

Efter det googlade jag ordet i datorn, som man, by the way, kan använda sig av i syftet att t ex skriva en jobbansökan. Jag menar, innan datorn hade man skrivmaskiner. Herregud, handskrivna jobbansökningar gjordes möjligtvis på mina föräldrars tid, på 50- och 60-talet! Inte nu. Snacka om förlegat! (förlåt mamma och pappa, detta låter som om ni är jättegamla. Faktum är att ni inte är purunga heller...)

Mycket riktigt, det är en pseudo-vetenskap som det inte finns några som helst belägg för att kunna bedöma en annan människas personlighet. Det kan delas in i två delar: nöjesparskgrafologin, som används just på nöjesparker som en kul grej, men ganska onödig, att spendera pengar på. Det ska tas med en stor nypa salt.
Sedan finns jämförande handstilsundersökning som används inom den kriminaltekniska verksamheten. Denna så kallade vetenskapliga gren är ifrågasatt och är ytterst svag.

Vissa länder anammade denna "vetenskap" i början av 70-talet, som t ex Frankrike, Tyskland, England, Italien och Norge, men endast Frankrike använder sig fortfarande av denna metod. Det är erkänt av staten och det finns kurser man kan följa. Det används dock inte i lika stor utsträckning som tidigare, tack vare datorns inträde, men vissa företag använder sig av detta främst för högre tjänster.

David och jag snackade om det vid matbordet igår och han berättade att han i början av 2000-talet, när han sökte jobb, köpte vackert och dyrt papper som han sedan lade ett genomskinligt papper under med rader så att han skulle skriva rakt. Råkade han skriva fel, var det bara att kasta och börja om på nytt. Puh.

Jag har anpassat mig till mycket i detta land: språket, livsstilen, klimatet, maten, mentaliteten alla vilka jag kämpar med dagligen. Gränsen går vid handskrivna jobbansökningar. Det är det dummaste och mest oprofessionella jag någonsin hört talas om. Jag vill inte arbeta för ett företag som använder sig av sådana uråldriga och ovetenskapliga metoder för att få tag på den perfekta personen för tjänsten. Dessutom finns ju inga perfekta människor, eller hur?

Frankrike är ganska konservativt jämfört med Sverige, men det här tar priset. än så länge.

Over and out.
Tina