Hemlängtan...

Korsvirkeshus i Rennes

Så har det då inträffat, det som jag visste skulle ske efter ca 3 månader - hemlängtan. Nu har det inte gått tre månader än utan 2,5, men det smällde i alla fall till i torsdagskväll. Usch, vad jobbigt.

Dagen började jättebra: åkte till Rennes för att träffa en svensk kompis (den enda kompis jag har här för tillfället, låter patetiskt men så är det). Åsa mötte mig vid tågstationen och vi hade en härlig dag! Rennes är en söt liten stad med en pittoresk gammal del där korsvirkeshusen, sneda och vinga, står på rad i olika färger. Vi gjorde som tjejer gör mest när de träffas: gick i affärer och shoppade, fast vi tittade mest :) Det blev en jättegod lunch på ett creperie (vilket bretagnarna är bäst på) och massor av snack hela tiden. Vi var i vår lilla bubbla hela dagen, pratade svenska - mycket och snabbt och framförallt utan att behöva tänka. Så mycket svenska har jag inte pratat på 2,5 månad. På vägen dit och hem såg jag underbara gula rapsfält och björkar vid spåret - kändes som om jag var i Skåne!

På kvällen slog verkligheten till när jag helt plötsligt skulle prata franska igen och behövde tänka igenom vad jag skulle säga innan jag skulle säga det. Det blev total nedläggning och tårarna sprutade! Fy vad jobbigt! Det svider till lite nu när jag skriver om det, det hänger liksom kvar ett tag, den där hemlängtan.

Hemlängtan är egentligen fel ord, för jag längtar inte hem, jag vill alltså inte flytta hem igen. Nej, det är inte på det viset, men jag saknar en del, som t ex att kunna prata utan att tänka, att det bara flödar på, åh så skönt! Och så saknar jag mina vänner!!! Hemsaknad är kanske ett bättre ord.

Samtidigt vet jag att den där känslan av att kunna prata franska utan att tänka så mycket kommer att komma. Det gäller bara att ha tålamod. Det går framåt i alla fall och det är huvudsaken. Och vänner kommer också att komma så småningom.

Ha det så gott allihopa och hoppas ni haft en skön valborgshelg!

Här firas inte valborg, men på 1 maj ger man varandra liljekonvaljer. Om man har 13 småblommor på en stjälk, bringar det tur! Min hade 14... ja, ja fler är väl bättre än färre, eller?

Tina